- Project Runeberg -  Andeskådaren Svedenborg /
25

(1859) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anekdoter om Svedenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mods, ty han hörde hela tiden blott en enda röst,
mellan längre eller kortare pauser, hvarunder rösten
tycktes hafva erhållit svar af någon, och fann så alltjemt
i svaret ytterligare anledning till nya frågor.

Emedlertid tog han för gifvet, att den, som han
hörde, var Svedenborg, hvilken ock tycktes vara högst
belåten med sin gäst. Hvem denne för öfrigt var,
kunde Porthan dock ej utspana, men väl att talet rörde sig
om saker och personer i Rom under Augusti tidehvarf
samt att deribland förekom mycket för Svedenborg nytt.

Straxt derpå öppnades dörren, och Svedenborg,
igenkännelig efter porträtter, trädde ut i salen med högst
förnöjd uppsyn. Med en vänlig nickning helsade han,
i förbigående, på Porthan, men var dock hufvudsakligen
sysselsatt med den osynlige gäst, som han, under de
förbindligaste artigheter, följde till yttre dörren och der
tog afsked af, utbedjande sig att snart erhålla ett nytt
besök. Omedelbart derefter vände sig andeskådaren till
Porthan och tilltalade honom, med en hjertlig
handtryckning, sålunda: »Hjertligt välkommen, hr magister!
ursäkta att jag låtit er vänta, men ni ser, att jag hade
besök. Den stackars Porthan, häpen och förlägen,
framstammade bärtill: ”Ja, jag tyckte mig förnimma det.”

— ”Och skulle ni kunna gissa hvem?”

— ”Omöjligt.”

— ”Tänk, min herre, sjelfve Virgilius! Och vet ni,
han är en förbålt hygglig man. Jag har städse om
honom haft en god tanke, och han förtjenar det; han är
lika anspråkslös, som snillrik, och derjemte högst
intressant och underhållande.” — ”Så har jag ock
föreställt mig honom, inföll magistern.” — ”Riktigt! och han
är sig fullkomligt lik. Ni torde kanhända känna, att jag
i min första ungdom sysselsatie mig mycket med Romersk
litteratur och äfven författade några carmina, som
trycktes i Skara?” — ”Jag vet det, och alla kännare
värdera dem högt.” — ”Det fägnar mig; lika godt! det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:41 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/andeskadar/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free