- Project Runeberg -  Andeskådaren Svedenborg /
39

(1859) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Om Svedenborgs Kosmogoni

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men uti allt, som hitintills blifvit frambragt, fanns
endast en medvetslös nalursjäl. Yttersta ändamålet med
hela skapelsen var dock att frigöra en andesjäl, som,
medvetande 0111 sin tillvarelse, skulle söka fatta djupet
af Skaparens oändliga kärlek, hvilken ensam förmått
honom att framkalla varelserna, — blott för att göra dem
lycksaliga. Ännu var icke en sådan varelse frambragt,
som kunde från det jordiska paradiset fästa sina blickar
på det himmelska, omslutande dem båda i en enda, inre
åskådning.

Derföre hade i Paradiset, särskilt för detta
ändamål, uppvuxit ett träd, — lifvets träd,— hvari växtrikets

hela förmåga var så koncentrerad, att de linaste och re-

naste naturens krafter och essentier inneslötos i detta
träds safter. Af dessa framsvällde en dyrbar, skön frukt,

som blef det sista och förnämsta af de ägg, ur hvilka

varelsernas slägter framgingo. Från den Gudomlige sjelf
inblixtrade i detta äggs medelpunkt eu lifs-stråle, evig
som den Helige, från hvilken den utgick.

Sådan var den herrliga frukten, som lifvets träd i
Paradiset bar. Den blef ett ömhetsföremål, i vården
hvarom samtliga himmelens och jordens makter täflade
med hvarandra. Ändtligen blef mognadstiden full. Sakta
nedsänkte den bärande grenen sitt gyllene klot mot
marken till en af väntande himlavarelser omgifven
blomsterbädd; och under en stjernestrålande natthimmel, vid hvars
bryn morgonrodnaden redan syntes, öppnades nu det
sista verldsägget, som i sig inneslöt yttersta målet för hela
skapelsen: menniskan — Guds beläte.

Nästan på samma sätt som Adam, frambragtes äfven
Eva, uti en annan paradisisk lund. Sedan de båda
hunnit till ynglingaåldern, gingo de sin sköna bestämmelse
till mötes: att förenas genom äktenskapets heliga
oslit-liga band. Dermed var nu Skaparens höga, kärleksfulla
syftemål till en del uppnådt. Genom detta första
men-niskopar skulle vidare ett omätligt antal varelser af lika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/andeskadar/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free