- Project Runeberg -  Andeskådaren Svedenborg /
71

(1859) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette Synen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

annan, så kunna icke heller tvenne hafva ett lika
helvete; och delia oaklad! komina likväl alla själar, som
blifvit skapade och varit i verlden, allt ifrån första
skapelsedagen, lill etldera stället och församlas der.

Såsom kärleken till Herren och kärleken lill nästan
samt glädjen och sällheten, som deraf härflyta, utgöra
himmelen; så ärjlet tvärtom hatet emot Herran och emot
nästan samt strallet och plågorna, hvilka följa deraf,
som ulgöra helvetet. Det gifves oräkneliga slag af hat,
och ännu oräkneligare äro de derunder hörande
synnerliga arterna: äfven så många äro helvetena.

Såsom himmelen af Herran, genom den inbördes
kärleken, ntgör likasom en menniska och en själ. och
således syftar på ett och samma ändamål öfver allt,
nämligen alt alla skola blifva bevarade och frälste i
evighet, — så äfven helvetet i motsatt förhållande. Af
egennyltan, genom sjelf- och verlds-kärleken, det är,
genom hatet, utgör det en djefvul och ett sinne, och
syftar således på ett enda ändamål, som är att förderfva
och fördöma alla i evighet. Flere tusende gånger har
jag förnummit ati deras bemödande är sådant; hvarföre,
ont Herren icke hvart enda ögonblick bevarade alla, skulle
de förgås.

Men i helvetena införes af Herran en sådan form
och en sådan ordning, alt andarne håhas bundne och
kedjade vid sina egna lustar och fantasier, i hvilka
också sjelfva deras lif består. Detta lif, så vida det är
dödens, vändes i fasliga och obeskriQiga plågor; ty deras
högsta lifs nöje beslår deri, att den ene kan straffa, pina
och plåga den andre. Härtill beijena de sig af sådana
konster, som i verlden äro alldeles okända. Genom dessa
veta de att påföra de finaste känslor, alldeles såsom de
ännu voro i kroppen, äfvensom fasliga och förskräckliga
fantasier, jemte bälvan och förskräckelse m. m. d.
Djef-laskaran linner en så slor vällust i detta, att om de
kunde Öka och skärpa dessa plågor ocb smärtor i oänd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/andeskadar/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free