- Project Runeberg -  Andeskådaren Svedenborg /
76

(1859) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde Synen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det är mig af Herrans gudomliga barmherlighet gifvet.
att vara ibiand andar). Vid första ankomsten, nickade
han på ett försiäldt vis och lät första, alt han hade
mycket att säga mig. Han frågade om jag vore
Christen; jag svsrade att så var. Han sade sig äfven vara
christen och begärde få vara ensam med mig, då han
ville berälta mig något, som andre icke borde höra.
Härpå svarade jag, att man i andra lifvet ej kan vara
ensam, såsom menniskor iro sig vara på jorden, samt
alt flere andar voro tillstädes, lian kom då närmare,
och smög sig till bakdelen af mitt hufvud vid ryggen.
Då märkte! jag att han var en lönnmördare; och när han
väl var kommen dit, kände jag också verkligen liksom
ett slygn genom hjertat, och genast derpå äfven ett i
hjernan. Af elt sådant slygn eller hugg skulle en
menniska lält dö, men som jag var skyddad af Herren,
befarade jag ingenting, livad slags konst han för öfrigt
brukade, vet jag icke. Emellertid trodde han alt jag var
död, och sade (ill de andra, atl han nu kom ifrån en
menniska, som han sålunda mördat, och det genom
någon skada bakifrån, (illäggande att han förstod den
konsten, all, ulan alt menniskan visste det ringaste af, få
henne alt faila död (ill jorden, samt alt man aldrig skulle
tro annat, än alt han var oskyldig. Deraf llck jag veta,
att denne nyligen gålt ur verlden, der han föröfvat just
en sådan mordgerning. Sådana stralF äro hiskeliga.
Sedan de flera seklet undergått helvetiska plågor, få de
omsider ett vederstyggligt och högst vanskapligt
utseende, så alt de icke hafva något ansigfe, utan i dess ställe
något, som liknar svartgula blånor. Så afklädas de
småningom all mensklighel, och en livar, som ser dem,
ryser vid dem; hvarföre de ock, såsom vilddjur, stryka af
och an på mörka orter.

En annan kom lili mig ifrån en helvetisk kammare,
som ligger till venster, ocli talade med mig. Jag fick
veta, att han var en bland de gröfste missgerningsmän.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/andeskadar/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free