- Project Runeberg -  Andeskådaren Svedenborg /
126

(1859) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde Synen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tes oss förtjusaude, men från den tredje dagen har det
endast väckt vår ledsnad. Nu är det oss alldeles
odrägligt, och hvarje dess skönhet åstadkommer hos oss en
oöfvervinnelig afsmak. Vi ville gå härifrån, men funno
oss uti en labyrint, hvars utgång ej kan upptäckas; och
vi frukta att ej slippa hädan i evighet, under en
beständig ängslan och oro.” Engelen svarade dem, att detta
paradis i sanning vore ingången till himmelen, och att
han ville föra dem dit. Utom sig af glädje, tackade de
honom; och han ledsagade dem, jemte det öfriga
sällskapet vidare. Under vägen sade han dem, att ingen
himmelsk eller evig lycksalighet linnes, som ej är inre.
»Paradisets yttre nöjen,» tilläde han, »äro för de
kroppsliga sinnena, hvilka ej kunna erfara behagliga och
varaktiga intryck, om icke det inre äfven erfar dem, ty allt
slags nöje svarar emot själen och utgår från honom.
Allt, som utgår från någon annan källa, blir tröttande
och väcker ledsnad: det är snarare en möda än ett
nöje.» — »Hvad är själens nöje?» frågades. — »Det
är kärlekens och vishetens nöjen, utgående från Herren
och frambringande en verkan, som är handlingen eller
nyttan. Dessa nöjen nedstiga från Herren till själens
öfre grad, sedan till den lägre och slutligen till alla
kroppens sinnen, Detta är en sann njutning af det
enda nöje, den enda fröjd, som kan vara evig. J hafven
sett paradiset; och jag försäkrar eder, att der finnes
intet, icke det minsta löf, som icke härleder sig från
kärlekens och vishetens förmedling i handlingen, utöfningen
eller nyttan. Är menniskan uti nyttan, så är hon uti
det himmelska paradiset eller himmelen.»

Engelen tog nu med sig dem, som trodde, att den
eviga saligheten består uti religiösa fester och Herrans
beständiga lofsjungande, och förde dem till en liten stadr
midt uti hvilken låg ett tempel, och hvars hus samt och
synnerligen voro helgade, invigda boningar. Der sågo
de en mängd folk, som kom ifrån-de kringliggande trak-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/andeskadar/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free