- Project Runeberg -  Andeskådaren Svedenborg /
127

(1859) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde Synen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

terna. Prester emottogo dem vänligen, togo dem vid
banden och ledsagade dem till templets port och sedan
till de helgade boningarne, hvarest de invigdes till
Herrans tjenst evinnerligen. Presterne sade, att denna stad
vore himmelens förgård, och att man från templet
ingick i himmelens omätliga och präktiga tempel, der Gud
evigt förhärligas genom englarnes böner och lofsånger.
De sade vidare, att man först borde ingå uti deras
tempel och förblifva der uti tre dagar ocli tre nätter, och
sedan begifva sig till de helgade boningarne, för att
bedja, sjunga och afhöra predikningar, samt alt under
invigningen intet finge tänkas och talas, som ej vore
heligt, fromt och religiöst. — Eugelen följde nu sina
följeslagare till templet, hvilket var fullt med folk af alla
klasser. Dörrarne bevakades, på det ingen måtte gå ut,
innan han der tillbragt tre dagar. ”De, som J sen,”
sade engelen, ”äro här på andra dagen. Märken huru
de forhärliga Gud!» Man fann siorsta delen sofvande;
och de, som ännu voro vakne, gäspade oupphörligt.
Genom sina tankars beständiga lyftning till Gud, syntes
några såsom ansigten utan kroppar; och så förekommo
de äfven hvarandra. Andra kastade sina blickar vidt
omkring sig; och alla erforo en tyngd och nedslagenhet i
sina hjertan och den största ledsnad. De vände sig från
predikstolarne och ropade: »Gören slut på edert
predikande; våra öron hafva blifvit döfva deraf, vi urskilja ej
längre orden, utan höra blott ett ständigt sorl af röster,
hvilket är oss olideligt.» Slutligen slego alla upp,
skyndade till portarne, uppbröt o dem och tvungo
dörrvår-darne att släppa dem ut; men presterne lupo efter dem,
fortsatte sina predikningar, sjöngo och bådo. »Firen
högtiden,?; ropade de, »förhärligen Gud, helgen eder
sjelfve, och från denna himmelens förgård skola vi
införa eder uti Herrans stora och praktfulla tempel, derJ
evigt skolen lofsjunga honom; hvilket utgör englarnes
lycksalighet.» De flyende hörde ej dessa ord, ty predi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/andeskadar/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free