- Project Runeberg -  Andeskådaren Svedenborg /
142

(1859) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Innevånarne på Mars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

densamma straffas, liksom allt annat ondt, derigenom,
alt den brottslige skiljes från sitt sällskap och dömes
alt lefva allena.

Mars-innevånarne dyrka Herren som en enda,
odelbar Gud och se honom understundom nedstiga på deras
jord. De nämna sällan hans namn, men, 0111 detta sker,
med största vördnad och under ödmjukt knäböjande.
Ehuru gode, anse de sig likväl fulle med fel. Allt godt,
säga de, kommer från Herran, och utom bonoin skulle
de vara verklige djeflar; han har ryckt dem
ur^hel-vetet.

Det blef Svedenborg visadt bilden af en innevånare
uii Mars. Hans ansigte var likt vårt, meu dess nedre
del var svart och skägglös; den öfre var deremot gulhvit.

På Mars lefva menniskorna af skidfrukter ocli
grönsaker; kötl förtära de aldrig. Sina kläder förfärdigade
af trädbast, hvilken dels hopväfves, dels limmas med elt
slags gummi.

rl denna verld,” berättar Svedenborg, »såg jag en
gång en ganska kiar lågo, skiftande i purpur och hvilt.
Denna låga var fästad vid en band; först på »less yitre
och sedan på dess inre bida, tills den slutligen omgaf
hela handen. Härunder tycktes mig den af lågan
orn-gifna handen mer ocli mer allägsna sig, förlora sig i
lågan och ändiligen alldeles försvinna. Men det var blott
en förvandling; ty jag fick nu, i stället för handen, se
en fogel, med samma lifliga färgglans. Fogeln llög,
sprittande af lif, omkring mitt hufvud, hvarvid lågans färger
omvexlade på det skönaste sätt. Ändiligen svingade sig
den lilla fogeln, genom ett öppet fönster, in i ett rum,
men under denna sin flygt förlorade han småningom
sina krafter, och äfven sjelfva lifvet utandades han. Han
var nu en stenfogel, först perlfiirgad, sedan svart; men
fortfor, fastän död, att flyga omkring.

Medan fogeln ännu var vid lif och flaxade kring
mitt hufvud, nalkades mig en ande. I likhet med de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/andeskadar/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free