Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderssonskans Kalle leker cirkus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hala trappa, hva? De vore trifligt… Berätta,
snälla frun.
Men Pilgrenskan bara skrattade och det så
tårarna runno som en strid vattenstråle utefter
kindknotorna och magen gick i vågor ända upp
i ansiktet.
Bergströmskan gaf på nytt till ett flabb.
— Ha, ha, ha, lät det. Nu vet jag,
Anderssonskans Ivalle har fått skarlakansfeber, hva?…
De va också mycket trifligt. Då dör de söta
guss lånet. Frid vare me honom, men nog va
det skada att han inte kom in på våran gård, så
jag kunnat få klån, jag me.
— Nej gunås, sa Pilgrenskan, så väl är
det inte. Men nog har han fått en näsbränna,
de lefvande lilla liket, så han väl inte så snart
igen gör något Kanans land af våran portgång
inte, som de elemenskade fät gjorde
häromsistens.
Pilgrenskan satte sig på en källarucka och
Bergströmskan slog sig ned pä sitt vedknyte,
men innan dess tackade hon i sitt hjärta gud,
som hjälpt henne att »klå» den snåle
vedhandlaren. För se utan guds hjälp, det visste hon,
skulle det aldrig kunnat gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
