Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderssonskans Kalle gör i kaninafvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en kläkorg med ett par planker öfver sej å alla
käringarna i gårn gingo dit å gaf’en mat, så
Anderssonskans Kalle hade inte ett dugg besvär.
Han gjorde sej till också för de, ska ni tro…
Han bar vatten när Petterssonskan tvättade, men
utan att, som han förr gjorde, lägga kimrök it, så
kläderna sågo ut som de blifvit dragna tre slag
genom skorstenspipan, å så ledde han hem mitt
supiga kräk till man, utan att, som han förr
gjorde, sätta honom på stenen vid vattenledningen å
låta vattnet från kranen droppa ner mellan
skjortan å ryggen pån. Ja, han va en riktig guss
ängel men du rara himmel, hva den lilla
rackarungen kan förställa sej!
— Ingen människa kunde tro honom om
annat än godt, när han gick å pysslade med
sin kanin, för en kanin ä väl inte hela världen.
— Men du min söte, ett par dagar efteråt
låg de väl tie kaninungar i korgen. Håkansson
vete hvar de kommit ifrån, men de pepo och
skreko, så det var rent ynkligt för ett stackars
modershjärta att höra. Naturligtvis buro vi
allihopa mat till ungarne me…
— Nu vill jag fråga om det finns någen
anständighet i världen? Dom säger att Kain for ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
