Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderssonskans Kalle spelar »Ljungby horn» i vebon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egentligen va grosshandlarns, som Anderssonskan
tvättar åt, men som gubevars kommit bort i
tvätten. På främsta bänken, som va en planka öfver
två bockar, satt Anderssonskan å Petterssonskan å
jag. Riktigt schangtilt såg de min själ ut, å
bakom oss satt de annra kärringarna i gårn, å längst
bort på vetrafven grannskapets alla pojkar. Den
Anderssonskans Kalle, han hade sålt för flera
kronor, tror jag!
— Nå, så gick Anderssonskans tvättkjol opp,
den va ridå si, å då såg man en gammal
järndörr midt för, å den skulle vara Trollkullen. Bäst
som vi satt å tittade på järndörrn, kom
Anderssonskans Kalle in. Han skulle vara riddare
å hade sin mammas gamla urväxta snörlif som
pansar på sej, å ett kastrullock i näfven; de va
inte utan, att de såg rätt trifligt ut. Nu skulle
han deklamera sej å talte om sina blodiga
bedrifter å visade sin mors gamla lösfläta… De va
en skalp, han tajit af någon indian någenstans i
Kina, å nu skulle han strida mot trollen där i
Trollkullen, bakom järndörrn, förståss.
— Jag vet inte hur det kom sej, att jag
bligade så misstänksamt på den där järndörrn,
de ante mej att de va någe fanstyg bakom, å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
