Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderssonskans Kalle spelar »Ljungby horn» i vebon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därför, när han sa att nu kommer trollen, så
vände jag allt ryggtaflan till. Du lilla söta, hva
en kan ha instinkt ändå! Bäst som de va, så
smällde de te å jag fick järndörrn i ryggen, å
den fattiga Anderssonskan fick en brinnande
fotogenlampa under kjolana. Till råga på olyckan
reste Petterssonskan på sej å bänken ramla
sönder, å där låg vi i en röra. — Själfva upphofvet,
den sakramänskade Kalle, han var alldeles
ren-rakad. Inte ett hårstrå fanns kvar på hans
förhärdade hufve, när han sprang ut till
vattenledningen. Å så midt i spetaklet, tog de ell uti
grosshandlans gardiner å där skuttade folk öfver
oss, där vi låg i en hög, för att släcka, som
guskelof också lyckades.
— Tänk sej bara, lilla fru Bergström, han
hade lagt krut under järndörrn, precis som när
han den där gången narra mor sin att lägga
krut under kaffepannan. En lycka va de då att
ingen blef skadad, men de va de värsta spetakel,
jag varit med om. Jag skulle ändå inte klaga
öfver mina fattiga tie öre, bara jag kunde få sitta
å se på, när pojkana, som satt på vetrafven, få
tag i Anderssonskans Kalle. Hi, hi, hi, då blir
de ett ännu värre spetakel.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
