Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderssonskans Kalle är barnjungfru åt Löfbergskans unge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trampade i hästanas mat… Si åkarn tog »den
raggiga hyenan» han å ledde opp’en till hans
mamma, men när har inte den sabla Kalle tur!…
Där låg Anderssonskan och kunde inte klån…
Hon orkade inte, den arma stackars människan…
Å, du min store, att inte ångvälten här utanför
kan halka öfver honom, så man kunde komma
på en triflig begrafning en gång å få ro i detta
lifvet.
— Nå hva gjorde han Löfbergskan, säj?…
Ja kan inte me den där uppnosiga Löfbergskan
alltsen hon tog mitt klästreck å sa de va hennes,
fast jag vet att jag ärligt tajit de på artons gård.
— Ja, de där packet i arton unnar jag då
allting, men si den här gången va de då synd
om Löfbergskan, men när man kan vara ett sånt
åbäke å ta Anderssonskans Kalle till att se efter
barn…
— Berätta, lilla fru Pilgren, sa Bobergskan
å stoppa svinfoten i bakfickan, för att inte stå
och hålla i’n och bli trött i hand.
— Jo si, de va som så si, att Löfbergskan
skulle vara hjälphustru ett par dar åt
fanjunkarns på Storgatan å då skulle Kalle få tjugufem
öre om han ville titta in till de andra lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
