Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderssonskans Kalle är barnjungfru åt Löfbergskans unge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trästickor i ryggen, å då skrek den naturligtvis, å ju
mer den skrek, ju mer lik en apa va den… Ja,
hade Anderssonskans Kalle fått hållit på så hade
han väl varit i Puttagalien nu, men si i fjorton
på andra gatan härborta, kom de till all lycka
en smed å ba få si riktigt på apan å då osade
lilla Kalle att han skulle få smörj, så han gnodde
för lefvandes lifve å där stog smen me ungen,
utan te vara människa att veta hvems ungen
var… Å hva den skrek sen, å hva den såg vacker
ut sen!… En rikti apa, som buri kol i Stassgårn,
ser ut som en guss ängel mot Löfbergskans
missformade unge.
— Alla kärringar i kvarteret kommo till å
började räkna sina ungar, men ingen fattades å
bestämdt hade inte ungen kommit till Skansen å
satts i en bur å fått morötter på festdagarna, om
inte Blomgrenskan i tolfvan sagt:
— Den ungen ä så ful, så de måtte vara
Löfbergskans!
— Å så kan man tänka sej gingo de upp
i vind, där Löfbergskan bor, å hängde ungen på
dörrvredet… Du min skapare, så Löfbergskan
hajade till när hon kom hem!… Hon trodde att
själfva den lede satt i låset å skrek… Å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
