Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderssonskans Kalle blir sin egen och anlägger en isbana på bakgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De ä en drög ve en lång stång, å när di går
rundt me stången i öfre ändan bli dom alldeles
galna i nedre ändan.
— Å en töcken låter frun narra sej på, sa
magasinsfrun å skratta så magen hoppa som en
boll på henne.
— Inte mej, sa Pilgrenskan själfbelåtet, jag
va ibland dom han lärde åka skriskor.
— Skriskor, vrålade magasinsfrun, å
försökte springa rundt omkring sig själf af bara
skratt.
— Ja, återtog Pilgrenskan, tänk, att han
kunde narra både Bobergskan, Petterssonskan å
mej till de… Han såg så elemänskadt trovärdi
ut, å så låna han skriskor åf di anra lymlarna
å snörde dom på oss å sa att de va de lättaste
i världen att åka skriskor… Jo vackert!…
Bobergskan hade inte hunnit resa på sej, förrn hon
tog ett skutt som en tokig katt å slog ikull sej
på magen å låg å vråla att magen gått åf på tre
ställen. Petterssonskan tog gårn i tre skutt å
så satte hon sig på andra sidan magen å sa att
vi skulle gå å betala in i sjukkassan, för annas
skulle hon inte få nån begrafninghjälp.
— Nå än lilla fru Pilgren själf?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
