Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderssonskans Kalle utbildar sig till koboj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beskedliga kattkräket, Lasse hos bagarns, som ska
kastas?
— Inte… de ä ett tåg me en uggla i
ändan på, en töcken där snara, di kasta om bena
på en, å då står man me hufvet neråt mesamma.
— Nä?…
— Jo, den ohyflade apskallen gick ut me
mor sins klästreck på »gärdet» å öfvade sej, å
så kom han hem en mörk kväll, å den första
han försökte på va Janssonskan, förstås… Huit!
sa de i luften, å så hade människan tåge om
lifvet å Kalle drog till, så att de gamla spetaklet
vände benen som ett par tvättstakar i vädret å
försökte komma ner me hufvet mellan
gatstenarne… Å de unrar väl ingen skapad på, att
man vill sjunka genom jorden, när man inte ä
renare inunder än Janssonskan å fyra åkardrängar
stå å flina.
— När människan ändtligen fått händerna
fria, då va naturligtvis lilla Kalle borta, men nu
ska fru Bergström få höra, hur skammen går på
torra lande… Dan efter kommer Aderssonskan
in å vill ha igen strecket, som hennes komoj till
pojke begagnade, men då sa Janssonskan, att
förr skulle hon hacka de till lungmos åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
