Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderssonskans Kalle utbildar sig till koboj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drängarne, än hon gaf igen’et, å Janssonskan ä den
som kan hålla ord minsann.
— Sen dess ska fru Bergström tro, att lille
Kalle knycker alla klästreck som finns å kastar
lasse me… Härom dan vände han upp å ner
på Bobergskan, å de va en riktig skam, så såg
hon ut… I går var det Lindbergskans otäcka
Fina, som stack sina uschla ben åt gud fader å i
da va han efter mej, men si jag tog ett skutt å de
som räckte hela backen utför å ända hit… Nog
för att jag kan ses både ofvanpå å inunder också,
men de elaka ynglet hann mej inte, si…
— Hi, hi, hi, flinade Bergströmskan, håller
han på ännu, så har jag go lust att se på… Se
där uppe kommer Lundbomskan, hon ska till
värden förståss… Jag tror jag går opp å ser på
när han vänder på henne, för de högfärdiga
stycket har jag aldrig kunnat me.
— Ja, gör frun de, sa Pilgrenskan, som inte
glömt ordet markatta. Jag ska vakta fruns
surkål under tiden.
Bergströmskan kom lagom med Lundbomskan
in genom porten, men i detsamma sa de
huitt! i luften, och Bergströmskan slog en volt
och kom på händerna utför backen, precis som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
