Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderssonskans Kalle ramlar i och Pilgrenskan håller graföl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har väl inte dött, de lilla rara Kallepyret, för då
fick man väl se alla kärringar i 23:an gå me en
rö rosett i ändan i bara glädjen.
— Nej gunås så visst, suckade Pilgrenskan,
under det hon petade sig med en hårnål i en
ihålig tand. — Men så nära har han visst allri
varit, hvarken när han la krutet i mor sins
kaffepanna eller när vi klämden platt som en
pannkaka mellan väggen å tvätthusdörrn.
— O, berätta, ropade Bobergskan, som höll
på att dö af nyfikenhet och glömde både
potkäskoppen på trappsteget och att manstackarn satt
hemma och väntade på’n. — Va de rara lilla
boffröt verkligen så nära döden, så ska de väl kola
åf också.
— Åhnej, sa Pilgrenskan och tog två steg
till ifrån potkäskoppen, han dör allri, å ändå va
de så nära…
— Äh säj hur va de? fortsatte Bobergskan
och följde efter Pilgrenskan.
— Jo si, började den senare. — Lilla fru
Boberg vet väl ett sånt förtjusande påhitt våra
små hambuskandidater fått? Jo si, di ha hittat
på å bli sina egna båtbyggare…
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
