Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderssonskans Kalle blir direktör, gör konkurs ock får underhåll af fordringsägarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ättika, som gubben min ska ha… Si han kan
inte äta ärter utan att slå ättika i dom.
— Ja, dom blir så tjocka å bussiga, så man
kan hoppa hage på dom då, föll Bobergskan in,
fast hon mycke väl hade sett etiketten på porter
halfvan.
— Jo vackert får man påter, sa Pilgrenskan.
— Jag har inte smakat påter sedan Jonssonskan,
gu signe den gamla ugglan, sluta klyfva näbb och
la snuskvarn i vädret.
Därmed smusslade Pilgrenskan ned porterbuteljen
i kjolfickan bak, utan att lägga ståltrån
öfver korken igen.
— Ja si, fortsatte Bobergskan, påter de ä inte
för fattigt folk, de si… De kan vara för tockna
som Berggrenskans fräknia Johanna, hon som
kommi på svettseri, gubevars.
— Ja, sa Pilgrenskan, hon ha då allri gjort
annat än gått å vickat på ändan å gjort sej till…
Hon passar just att svara alla karar: kommer
strax!
Just som Pilgrenskan skulle visa hur
Berggrenskans Johanna »vickade», small emellertid
korken ur porterbuteljen bak och som en fontän
stod portern upp ur sprundet på Pilgrenskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
