Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderssonskans Kalle blir direktör, gör konkurs ock får underhåll af fordringsägarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pilgrenskan och fiskade upp tomma porterbuleljen. — De
va verkligen en skön å rar påterputell, som gick
å rakade sej bak.
— Åhja, sa Bobergskan, när fattigt folk har
rå att köpa påter, kunde fattigt folk gå ned i
Humlegån, så andra fattiga kunde få lite roligt
när den sprutar.
— Ja, men jag tänker inte bli nån fontän,
röt Pilgrenskan. — Å hva råheten anbelangar så,
köfte jag påten i bara glädjen öfver att
Anderssonskans Kalle nu fått så pass igen, så han inte
kan ligga annat än på magen.
— Nej, hva säjer lilla fru Pilgren, sa
Bobergskan. — Har han de, ja då ska jag väl bjua
på påter, om så också man min ska få äta
kabiljo åtta dar till… Men då ska lilla fru
Pilgren också berätta, hur de lilla gullhjärtat
ändtligen fått hva de så länge har saknat.
— Ja si, inte för att jag vill någen människas
ofärd, men si Anderssonskans Kalle har då allri
vari nån människa, å att han narrade oss att gå
å tugga braständare, de kunde inte undgå den
rara gudens rysliga straff, förståss…
— Nå, hur va de, sa Bobergskan, som skalf
af nyfikenhet… Fick han mycke stryk?… Å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
