Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderssonskans Kalle på krigsstråten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nä, hva säjer frun, sa Bobergskan. Har
han fått smörj… Ja, gu välsigna dom som varit
så snälla å menat honom så väl!
Därpå satte hon svagdrickskrukan på en sten
och sig själf på krukan — för att inte få damm
i den.
— De va då så länge sedan jag hörde
någet åf de där lilla skrället till pojke, så skynda
sej lilla söta fru Pilgren. Jag går opp i alla fogar
af bara nyfikenhet.
— Jovisst, började Pilgrenskan, lilla fru
Boberg vet väl, att di krigat i Amedrikat, men
allri hade jag tänkt mej, att de rysliga kriget
skulle ha såna gudomliga följder i de här
råtthålet till hus, inte. Se, de söta lilla opiskade
kräket Anderssonskans Kalle hade natulitvis
ingen ro, när ban fick veta att di krigade å inte
han fick vara me å skrämma lifvet ur alla
kärringar. Därför skulle han förstås göra krig här
hemma.
— Ho, ho, ho, du min lilla raraste, fnittrade
Pilgrenskan. Kalle förlorade. Han fick stryk,
å nu ä de gudskelof fred. Si de började så, att
Kalle hade bytt sej till en dynamitpatron åf en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
