Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderssonskans Kalle på krigsstråten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Den dagen hade Bergströmskan tvättstugan, å
när hon fick se alla pojkarna storma an, dängde
hon inte så mycket som ett ämbar hett vatten
öfver dem, utan hon gaf sej, å kan någon tänka
sej, hva de busfröt Anderssonskans Kalle gjorde?
Jo, han band människan me ett klästreck ve
en stol i ena hörnet å så la han
dynamitpatronen midt under stolen. Herre du min skapare!
Bergströmskan, som i alla tider varit ett sånt
elemänskadt rifjärn, hon satt alldeles stilla å läste
långa bitar ur lillkatjesen å lät pojkarne husera
me hennes tvättpalter bäst de ville.
— De klädde också ut sej i hennes
gardiner å soffvar, å skulle vara såna dära
instrumenter, som ska förlossa Kuba från di spanska.
Bergströmskan skulle vara deras krigsfåne, å gud ska
veta att fånig va hon också. Hon sa inte ett
skvatt, ända till dess pojkarna sa di skulle
skalpera henne. Men herre min skapare, hva hon
då gasta. Hon trodde förstås di skulle ta håret
åfna å ve hennes skrik kom natulitvis alla
kärringar i gårn till å skulle hjälpa henne.
— Men si Anderssonskans Kalle han ä inte
den som ger sej i första nypet, inte. Han hotade
tända på dynamitpatron under Bergströmskan, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
