Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderssonskans Kalle suger ur alla husets kärringar med Levinskans blodiglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett ämbar gammalt vatten, som stod på åkarns
gård, och skulle just stjälpa det öfver Pilgrenskan,
då denna kvicknade vid och gaf henne en
»tolfskillingsblängare».
— Snålmara, stönade hon, hvarför skulle hon
sno iväg efter gödselvattnet, när hon hade
svagdricka!…
— Jo, dä ska ja säja, snäste Bobergskan,
jag har inte rå att kosta svagdricka på alla
dånande kärringar, å förrexten gör de billigare
gödselvattnet samma nytta… Så svimma hon,
frun lilla, jag ska nog få lif i’na jag.
— Isch! gnälde Pilgrenskan, under det hon
med en trästicka pillade bort rappningen under
nageln på tummen. Ta bort de usla paltbröt,
jag tål inte se blo…
— Jysses, frun har väl inte slagit ihjäl
Anderssonskans Kalle heller!
— Nej, gunås, kom det så stönande från
Pilgrenskans blodfattiga läppar, men nog skulle
jag afstå från kaffet i fjoton dar, om nån ville lägga
ett skålpund dynamit i byxena pån eller
åtminstone fara öfvern ett par slag me ångvälten.
— Hi, hi, hi, fnissade Bobergskan. Blot
kokar i’na förståss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
