Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderssonskans Kalle bjuder på åka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
milde, började hon igen och knäppte ihop
händerna.
— Himla sej inte, afbröt Bergströmskan.
Fortsätt i stället med Anderssonskans Kalle.
— Jösses! röt Pilgrenskan, man ska väl få
sköta om sin reljon, isynnerhet när man inte
oftare kommer till’et än jag… Nå, hur va de nu?
tillade hon. Jo, när julafton kom, skulle Kalle
bära bort tre paket. Ett par gamla byxer, som
värden skulle ge sin vedkar, å en blombukett, som
mamselln två trapper opp skulle ge en väninna
— gu vet hva de där ä för en mamsell förrexten,
för schangtila underkjolar har hon då allti — å
så ett par handskar, som min älskade lilla flicka,
den vackra ungen, skulle ge en gosse i en familj…
— Hm! sa Bergströmskan…
— Ja, å så gick den där Anderssonskans
Kalle, den drummeln. Men kan någen
människa tänka sej, hur han bar sej åt?… Jo,
blombuketten ga han åt vedsågarn å de lappade gamla
byxerna åt den fina fröken, å min älskade flickas
tvååtjugufemshandskar suttade han in genom
dörrn, så di kom midt i julfisken, så de sa
skvatt!… Du milde lille himmel, tänk sej bara
en sån skandal! Men den som inte fick gali
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
