Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderssonskans Kalle lär sin mamma åka velociped
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»villpäsned» måtte i alla fall inte vara så svår,
för i ett huj kunde den sabla pojken styra unnan
både för soptunnan å vestickerna. Ett tu tri åkte
han alldeles utmärkt bra å då kom Anderssonskan
just lagom… Ja. hon kom lagom, när de osilfrade
lilla kräket föddes också…
— Att börja me skulle hon natulitvis klå
sin lilla Kalle, men den listiga ungen visste
såväl att sno sej unnan. Han sa henne hur lätt de
va att lära sej åka å hur bra de blefve för henne
att åka… tänk, en tvättkärring på »villpåsne»,
ä de inte så en kan få kolik?
— Å hon åkte?
— Natulitvis… Hva har inte de åbäket
låtit narra sej till åf sin Kalle?… Sen hon sett
hur bra Kalle satt på manicken, klef de lefvande
liket också opp pån — å så va de färdigt
mesamma.
— Föll hon åf?
— Nej, om hon de gjort bara, men si hon
kom att sparka på trampmojen, å i ett hej bar
de åf utför den branta backen. Hennes söta Kalle
skrek natulitvis att hon skulle bromsa, men då
hon fick höra ordet »bromsa», trodde hon att
hon hade tockna efter sej å gnodde än värre…
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
