- Project Runeberg -  Auktoritetsreligionerna och andens religion /
iv

(1904) [MARC] Author: Auguste Sabatier Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord af m:me Sabatier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ehuru sjuk sedan lång tid tillbaka, föll det honom dock
icke in, att hans onda skulle rycka bort honom så hastigt,
och då jag talade om att han skulle hvila sig, sade han:
»Jag har arbete i ordning för tvåhundra år», eller också:
»Jag vill dö i min professorsstol.» Denna önskan
uppfylldes i det närmaste, ty den 5 februari höll min make
ännu en föreläsning och återkom helt vacklande hem för
att intaga sängen.

Det blef en ofantlig missräkning för honom att icke
kunna företaga resan till Palestina, som han ännu
föregående dag förberedt. Han hade länge drömt om att på
detta sätt få sätta kronan på sina arbeten.

Den 31 december 1900 voro vi ensamma på landet.
Jag tog en karta, och medan han frusen slog sig ned invid
elden och med slutna ögon berättade mig om sin blifvande
resa, följde jag med deltagande och intresse på kartan
konturerna af sjön Tiberias och de terrängförhållanden, hvilka
han angaf, som om han sett dem. Han tyckte sig höra än
det ena, än det andra af Kristi ord, såg det ställe, där det
uttalats, och beskref för mig den synkrets, Jesus hade för
ögonen, då han sade det. Det var en oförgätlig afton.

Under de 25 år, som jag haft den lyckan att dela
hans lif, har jag aldrig upphört att förvåna mig öfver de
underbara gåfvor, som tilläto honom att fullborda en i
sanning öfvermänsklig uppgift. Han arbetade oafbrutet och
öfver allt, midt under alla slags buller, under samtal, barnens
lekar, musik, skratt: ingenting hejdade eller störde hans
tanke. Hans hjärnas verksamhet var så intensiv, att den
närdes endast på bekostnad af hans fysiska styrka.
Uttröttad af detta arbete, utslocknade handen 12 april, bedjande:
»Fader vår, som är i himmelen!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:14:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/andrelig/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free