Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning. Problemet - II. Auktoritet och autonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mening kan anden endast segra genom att höja sig öfver
naturen. Låtom oss nu från metafysiken nedstiga till
historien. I belysningen från dessa principer skola artens
och individens förbindelser bekvämt låta bestämma sig.
Hvarje individuellt lif bestämmes allt ifrån dess
början af det kollektiva lif, hvarur det utgår. Människan
födes icke fullmogen eller oberoende. Endast småningom
lösgör hon sig från arten, liksom barnet lämnar det
moderlif, hvari det utvecklats. Om ingen bör lefva för sig
själf, så kommer detta sig däraf att ingen finnes till
genom sig själf.
Jag tillhör genom min organisation mitt släkte, min
familj. Detta kommer sig af min födelse, som i förväg
bestämt betingelserna för mitt lif och ramen för min
bestämmelse, som gjort mig till hvit, icke till neger, till
europé och nittonde århundradets fransman i stället för
vilde eller barbar. Af min vagga beror icke allenast min
hälsa och mitt släktes instinkter, utan äfven mina
intellektuella förmögenheter och sedliga böjelser; af det
samhälle, hvari jag växer upp, erhåller jag min uppfostran
och mina förfäders hela arf. Min varelse förhåller sig i
själfva verket som en kropp, hvilken helt och hållet
nedsänkes i en vätska, som sköljer och genomtränger
densamma.
Ärftligheten, som pålägger mig den omotståndliga
tyngden af mina förfäders lif, den politiska ordningen,
som instänger mig i sina föreskrifter, vanan, som med
tiden blir till min andra natur, den historiska traditionen
och mina likars vittnesbörd, som utsträcka mitt lif i tiden
och rummet och utvidga min personliga erfarenhet till
gränserna för mänsklighetens hela erfarenhet: — hvem
kan bestämma gränserna för det välde, som arten utöfvar
på individens bildande och gången af dess utveckling!
Alla dessa inflytanden koncentreras och verka genom
de organ, som de skapa och oafbrutet utveckla.
Familjens auktoritet, skolans auktoritet, stammens, samhällets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
