Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning. Problemet - II. Auktoritet och autonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnuftets kontroll. I mänsklighetens historiska utveckling
representerar hon ett rationellt tillstånd, som upprätthåller
henne, så länge detta tillstånd varar. Kommer det att
öfverskridas, nödsakas hon med lock eller pock att
ombilda sig.
Fordom hade familjefadern rätt till lif och död öfver
sina barn och slafvar och behöfde icke aflägga räkenskap
inför någon för det sätt, hvarpå han behandlade dem.
Kungar och präster hade en icke mindre absolut rätt
öfver sina undersåtar eller underhafvande. Fordom kunde
en konung af Frankrike endast på grund af sin vilja låta
kasta en medborgare i bastiljen; den franske fadern kunde
sätta sin dotter i kloster, och kyrkan kunde sända
kättaren på bålet. Hvarför är icke detta numer möjligt?
Huru gammal eller stark en fastställd auktoritet än
må vara, är hon dock aldrig i sig själf berättigad. För
det vaknade förståndet, som frågar efter hennes befogenhet,
måste hon visa sig vara förnuftsenlig. Med ens ombildar hon
sig; faktum måste förändra sig till rätt eller, om man
föredrager detta, rätten, som födes af förnuftet, sträfvar att
förändra sig till faktum, i det att den förändrar det inre
tillståndet. Auktoriteten kan endast upprätthållas genom att
bli mera sedlig, i det att den allt mindre söker sitt stöd
utanför människan och allt mera inom henne. Den auktoritet,
som den materiella styrkan, sedvänjan, traditionen,
lagboken ha, blir allt mera medvetandets och förnuftets
auktoritet och förändrar sig i samma mån för subjektet till
verklig autonomi. Regelns herravälde minskas icke,
tvärtom; regeln skall så mycket bättre åtlydas som den
införlifvas med människans samvete och vilja och blir till
ett med själfva hennes sedliga natur. Stöld är en
förbrytelse, som den offentliga makten straffar. Min
egendom skall bevaras vida bättre, om jag bor bland
grannar, som äro bottenärliga, än den skulle bevaras, om jag
omgåfves af tjufvar, af polisens tidtals afbrutna
vaksamhet. Fruktan för krigsrätt hindrar icke alltid en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
