Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning. Problemet - III. Auktoriteten i religionssaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på en gång omfattar psykologins och historiens
vittnesbörd. Finnes under den historiska utvecklingens gång
något spår till en yttre och ofelbar auktoritets
öfvernaturliga institution med uppgift att regera alla religiösa
sinnen? Huru ha de dogmer bildats, hvilka göra denna
gudomliga institution till första artikel i den kristna tron?
Detta är faktiska frågor, som framför allt besvaras af
historien.
Man skall sålunda från första stund aflägsna alla
bevisningsgrunder a priori — de må vara rent abstrakta
eller utilitariska — hvilka belamra detta ämne, såsom
följande: då Gud förlänat människorna en öfvernaturlig
uppenbarelse, har han också måst inrätta en öfvernaturlig
auktoritet, för att utan rubbning eller förändring bevara
densamma och för att utan förvillelse tolka den; — eller
ock: allra största delen af vårt vetande härrör från andras
vittnesbörd; vi lefva på auktoriteten; alltså måste en
ofelbar auktoritet finnas för att lära oss den religiösa
sanningen; — eller också: kyrkans välgärningar och bibelns
verkningar äro förträffliga, alltså måste kyrkan eller
bibeln eller båda två tillsammans ha inrättats genom en
underbar handling af Gud själf. Det är nog att granska
dylika bevis för att finna, att de röra sig i en ständig
kretsgång och antaga hvad som måste bevisas, eller att
de äro otillräckliga, därför att afståndet mellan premisserna
och slutsatsen är oändligt.
Med ändå större skäl skall man lämna därhän den
politiska bevisföring, vid hvilken Joseph de Maistre fäst
sitt namn och i hvilken hela hans ryktbara bok Om påfven
sammanfattas: det gäller icke att få veta, om påfven är
ofelbar, utan om han måste vara det; det finnes ingen
religion utan kyrkan; det finnes ingen kyrka utan styrelse;
det finnes ingen styrelse utan en suverän myndighet, som en
gång för alla och utan vädjan gör slut på alla tvister och alla
meningsskiften. Detta är att förblanda den rättsliga
ofelbarheten med den faktiska suveräniteten; detta är att af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
