Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 2. Kyrkan - IV. Kyrkan och kätterierna - Noter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
68
intet. För denna kyrka kan det icke bli fråga om
svaghet eller villfarelse, alldenstund hon, utom de löften att
aldrig upphöra, som hennes grundare gifvit henne, icke är
annat än Guds ord vordet kött, sanningen själf, som i
en historisk institution gjorts synlig och beständig på
jorden.34
På detta sätt komma vi slutligen, ehuru icke förrän i
tredje århundradet, till kyrkans katolska dogm. Denna
framgår ur själfva historiens sköte genom en lång och
smärtsam barnsbörd och förklaras, i likhet med hvarje
annan historisk företeelse, helt naturligt af idéernas och
sakernas inre logik, tidsomständigheterna och
människornas genius eller ärelystnad. Rom hade blott lagt dess
första grundvalar, då det påbjöd trosregeln mot kätteriet;
det fullbordade byggnaden genom sin lära om den
apostoliska successionen, som blifvit grunden till biskoparnes
auktoritet. Dessa båda nya teorier bilda själfva kärnan i
kyrkans katolska begrepp. Det är lämpligt att närmare
undersöka bådadera.35
NOTER i. Sid. 43. Tertullianus.
2. Sid. 44. J. A. Möhler: Symbolik oder Darstellung der
dog-mat. Gegensätze der Katholiken und Prostentanten nach ihrén öffentl.
Bekenntniss-schriften. <}:te Aufl. 1884. Se kap. om kyrkan. — Perrone:
Théolog. dogmatique; Traité des lieux théolog., — de l’Eglise, tom. V i
den franska öfversättningen, sid. 285 o. f.: — » Kyrkan är en viss
fortsättning af inkarnationen. I henne har Kristus, Guds-människan, velat
åter-upplefva och åter tala med oss efter sitt uppstigande till himmelen . . .
Det är ett gudomligt-mänskligt samfund, som äger bestånd i enhet
genom de båda naturernas ömsesidiga meddelande, i det att det gudomliga
elementet genomtränger och genomlöper det mänskliga.»
3. Sid. 45. Perrone ibid., p. 294 : Kyrkan består icke i den enkla
anhopningen af troende, utan dessutom i en inre och väsentlig ordning . . .
Kyrkan har två klasser af medlemmar: präster och lekmän Hon
delar sig i en undervisande och en undervisad församling, i en
församling, som styr, och en församling, som styres; den ena är aktiv, den
andra passiv.
Ibid. s. 307 : »Hierarkin är den öfverhufvudenas o-ch tjänarens ordning,
som Gud tillsatt för att styra kyrkan och helga människorna. Följaktligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
