- Project Runeberg -  Auktoritetsreligionerna och andens religion /
72

(1904) [MARC] Author: Auguste Sabatier Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 2. Kyrkan - Noter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

72

ternas kretsar. För att aflägsna skandalen antog Clemens Alexandrinus,
att Paulus’ motståndare i Antiokia icke var den förnämste af de tolf,
utan en namne, en viss Kefas, som endast var en af de 70 lärjungarne.
(Eusebius Η. Ε. I, 12.) Hieronymus säger allvarsamt, att Petrus och
Paulus i grunden icke voro oense, utan i full öfverensstämmelse med
hvarandra. De hade endast beslutit att uppföra en liten
öfverenskom-men scen för att belysa judaismen, och af anspråkslöshet hade Petrus
därvid åtagit sig rollen af djäfvulens advokat. Häremot protesterar
Augustinus i de heliga skriftställarnes ärlighets namn och fördrager att
erkänna en svag stund hos Petrus. Historien om den katolska
förklaringen af denna text i brefvet till galaterna är ytterst egendomlig.

22. Sid. 58. Angående denna hälften judiska, hälften grekiska
kristendom, som naturligtvis skall bli katolicism, se A. Ritschl: Die
Ent-stehung der altkathol. Kirche, 2:te Aufl., 1857, och A. Harnack: Lehrb.
der Dogmengeschichte I. 1889. — Renan: Ce que le catholicisme doit
à Rome.

23. Sid. 58. Gal. Ill, 6-14; 1 Kor. IX, 8 och följ.; Rom. III, 25;
Hebr. V, VII, IX; Clemens Romanus I Kor., 40. Sammansmältningen
mellan den levitiska kulten och den levitiska hierarkien å ena sidan och
den katolska kulten och det katolska prästerskapet å andra sidan
försiggår hastigt från början till slutet af andra århundradet. Efter
Tertul-lianus blir namnet sacerdo, som är af hedniskt och judiskt, men icke
kristet ursprung, vanligt för att beteckna biskoparne och de äldste under
de första tiderna. Betydelsen af sacerdos har till och med blifvit
densamma som af ordet präst, hvilket har ett helt annat ursprung och först
betecknade en helt annan förrättning, nämligen den af äldste eller senior.
— Diestel: Die Geseh. des A. T. in der christlichen Kirche, 1869.

24. Sid. 59. Tu regere imperio populos, Romane, memento.

25. Sid. 59. Dionysios från Korint hos Eusebius Η. Ε., IV, 23,
9—12, ställer ett bref till Soter, biskop i Rom.

26. Sid. 60. Clemens Romanus, I Kor., 40, hvarest för första
gången ordet »laicus», »lekman», nämnes såsom motsats till präst, 44,
37 o. s. v.

27. Sid. 60. Ibid. 36 och 40, 32. — Hebréerbrefvet X och XIII,
10 o. s. v.

28. Sid. 60. Ignatius, ad Smyrn., 8; Martyr. Polycarpi,
efterskrift till brefvet till Smyrna.

29. Sid. 65. Harnack, Geschichte der altchristl. Litteratur. 2:ter
Theil, I.

30. Sid. 66. E. Renan. Les Origines du Christianisme, de båda
sista delarne. Den kristna kyrkan och Marcus Aurelius.

31. Sid. 66. Tertullianus, hela afhandlingen de præscriptione
hæreticorum, men i synnerhet 20 och 21 kapitlen. Apostoli consecuti

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:14:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/andrelig/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free