Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 3. Tradition - V. Uppkomsten af den katolska läran och traditionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
tionen, visa de, just därigenom att de uppstå så sent, att
denna tradition fanns före dem. Den verkliga trons
garanti finnes i alla apostoliska kyrkor, i Rom, i Efesus, i
Korint, i Antiokia, d. v. s. i den oafbrutna följden af
deras biskopar, af hvilka de första insattes af apostlarne
själfva och af dem erhöllo den autentiska tro, som de borde
predika. Det uppförande, som borde iakttagas, den regel,
som borde följas, är att fästa sig vid denna osvikliga
tradition. Den enda sanning, vi böra tro, är den, som i
intet skiljer sig från traditionens. Utom denna är allting
endast ovisshet och förvirring.35
Polemiken fann sig sålunda ansenligt förenklad och
åtkomlig för de anspråkslösaste troende. Något behof att
diskutera sanningens inneboende vittnesbörd finnes icke
mera; den bär ett yttre, ofelbart märke; den har ett
lagligt signalement, som gifvits henne af själfva biskoparne.
Samtidigt gör sig kyrkan, som var part i processen,
till domare i sista hand. Hon behöfver icke mera tala
för sin sak, utan endast fälla utslaget. Hon diskuterar
icke mera med kättarne, hon dömer dem. Dessa senare
äro redan från början tystade genom denna juridiska fint,
som Tertullianus så väl definierat och kallat preskription.
De kommo för sent. Blotta faktum, att de stå utanför
kyrkans tradition, är tillräckligt till att visa, att de också
stå utanför sanningen. Från Tertullianus till Bossuet
skall argumentet icke mera variera; det kan sammanfattas
på följande sätt: »Nyhet, säkert tecken på uppror och
villfarelse.»
Hvilken väg har icke tillryggalagts och hvilken
förvandling af traditionens egen idé har icke försiggått från
Papias till Tertullianus! Äfven Papias vädjade till det
»lefvande och beständiga ordet» och föredrog detta
framför individuella böcker, som haft tillfället att tacka för sin
uppkomst och som voro i omlopp på hans tid. Han
sökte emellertid på detta sätt förskaffa sig ett historiskt
medel till att öka sina kunskaper. Han åkallade icke det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
