Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 3. Tradition - V. Uppkomsten af den katolska läran och traditionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
97
juridiska utslaget från en auktoritet, som bildats på grund
af den regelbundna ordningen i den biskopliga följden
sedan apostlarnes tid; han tillsporde de gubbar, som sett
Petrus eller Johannes eller Andreas eller Filippus eller
någon annan af frälsarens första lärjungar och kunde
upprepa deras uttalanden. Femtio år senare hade
Tertullia-nus’ och kyrkans synpunkt och sätt att gå tillväga i
allmänhet fullständigt förändrats. Man hade lämnat
historiens område för att inrätta sig på dogmens mark.
Traditionen är icke mera ett vittnesbörd att taga fasta på,
utan en officiell trosregel, som biskoparne först kungöra
och därefter tillämpa såsom varande apostolisk.30
För att upphöja en enkel historisk tradition till rangen
af öfvernaturlig tradition och i kyrkans sköte gudomlig
inspiration, måste man förgäta historien eller göra våld
på henne. Den katolska teorin hvilar på tre premisser,
som icke allenast äro omöjliga att bevisa, utan rent af
uppdiktade: i) att apostlarne ha affattat och åt sina
efterträdare lämnat ett oföränderligt formulär för den kristna
tron; 2) att de följande generationerna ingenting tillagt,
ingenting fråntagit, ingenting förändrat i de bruk och
idéer, som de mottagit i arf; 3) att biskoparne äro
apostlarnes efterträdare och arfvingar till deras gåfvor och
privilegier.
Dessa tre påståenden äro så fullständigt illusoriska,
att första blick på originaltexterna är alldeles tillräcklig
för att utan återvändo skingra dem. Men i slutet af andra
århundradet fanns ingen historisk kritik. Man lefde i det
öfvernaturliga, och det underbara öfverflödade. Vid
dylika tider blir dogmen en fruktsam alstrare af legender.
Återspeglingen af de idéer, som regera i den innevarande
stunden, skall ombilda det förflutnas anblick. Man skall
rätta historien på de ställen, där hon synes vara dogmen
motsatt; man skall låta henne tala, då hon begick den
dumheten att tiga. Man ser alla dagar barn, som blifvit
kraftfulla, underhålla och lifnära på hans ålderdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
