Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 3. Tradition - V. Uppkomsten af den katolska läran och traditionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
101
I dessa ord skulle en fruktbärande och nödvändig
kritisk princip funnits för en tradition, som under loppet
af de följande århundradena allt mera förtätades och
belastades med vidskepelse. De kommo emellertid för sent,
och de, som uttalade dem, bröto dessutom deras kraft
genom sina motsägelser och inkonsekvenser. De två
befintliga auktoriteterna, som i hvarje ögonblick kommo i
strid, kunde icke förbli hvarandras likar. Med den
prästerliga hierarkins och den kyrkliga centralisationens
framsteg var det lätt att förutse, hvilkendera af dem, som skulle
triumfera och underlägga sig den andra. Hvad kunde
vara mera bekvämt för att rättfärdiga allt än att med
påfve Leo den store säga: »Allt, som öfvertagits i kyrkans
bruk och lära, måste betraktas såsom härflytande från
traditionen och den heliga andes ingifvelse»?4’1 Sluttningen
var alltför brant, för att man skulle kunnat åter stiga
uppför densamma, innan man nedstigit till dess botten. Den,
som i många afseenden kunde kallas en biblisk lärare,
Augustinus, skall icke förty, för att bättre befria sig från
de kätterska argumenten, skrifva: »Jag skulle icke tro på
evangeliet, om icke kyrkans auktoritet bestämde mig
därtill.»45 Detta är visserligen icke ekvivalenten till en
modärn ultramontans ändå naivare bekännelse: »Utan
påfvens auktoritet skulle jag icke sätta bibeln högre än
koranen»,46 men det är dock profetian och förberedelsen
därtill.
För att rycka kyrkan undan Augustinus’ och hans
idéers uteslutande inflytande och för att återföra henne
till medelvägen synes Vincentius Lerinensis ha gjort sig
till den katolska traditionens teoretiker och utgifvit sin
berömda afhandling, som blifvit klassisk i detta ämne. Man
vet huru han definierar dess princip: »Hvad som öfver
allt, under alla tider och af alla tros är också verkligt
och egentligt katolskt.» Traditionen, som bör utöfva
auktoritet, har sålunda till kännetecken eller märken för
att gifva sig till känna: »universa litet, ålder och allas in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
