Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 3. Tradition - V. Uppkomsten af den katolska läran och traditionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
stämmande·». Den doktrinala sanningen finnes sålunda
fullbordad och fullständig i kyrkan från begynnelsen och
förblir densamma genom tid och rum. Kan väl ur denna
synpunkt ännu vara fråga om den kristna andens
framsteg i kyrkan? Författaren svarar: kyrkan vakar öfver
den trosskatt, som blifvit henne anförtrodd; hon förändrar,
tillsätter, borttager ingenting i densamma; men hon söker
på ett nytt språk uttrycka de gamla sanningarna (non
nova, sed nove), att bekräfta och befästa hvad som klart
och tydligt blifvit bestämdt och bättre bestämma hvad
som kunnat förbli dunkelt. I formen skall framsteg ha
skett, i grunden har ingenting förändrats.47
Denna vackra definition har blott ett fel: att förbli
abstrakt och formell. Hvar skall man nämligen finna
denna urgamla och universella lära? Hvilka trons artiklar,
hvilka riter äro stämplade med det trefaldiga insegel,
som fordras? Hvilka äro dokumenten på och de
autentiska organen för denna oföränderliga och lika fullt
framåtskridande tradition? Medeltiden är öfverens om att se dem
i konciliernas »acta», i fädernas »sentenser» och i kyrkans
allmänna bruk.48 Men hvilka bland dessa koncilier äro
ekumeniska och hvilka icke? Ha alla fädernas meningar
auktoritet? Och om detta icke är fallet, huru skall man
då skilja dem man måste antaga från dem man måste
förkasta? Och skiljer man icke slutligen bland kyrkans
bruk mellan sådana, som äro obligatoriska, och sådana,
som äro fakultativa?49 Denna den katolska traditionens
corpus är i sanning så sväfvande och flyktig, att den blir
mera ofattbar än Proteus. Hvarför också förundra sig
häröfver? Till sin natur är traditionen alltid lefvande och
fruktbar och förblir obestämd, därför att den aldrig
uttömmes. Stadgas och fixeras den, blir den en boja eller
ett hinder; flytande, böjlig och osäker, som den är, lånar
den sig däremot förträffligt åt den kyrkliga styrelsens
kraf, som ensam har rätt att tolka och tillämpa densamma.
För den skull har också den romerska kurian alltid hård-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
