- Project Runeberg -  Auktoritetsreligionerna och andens religion /
111

(1904) [MARC] Author: Auguste Sabatier Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 3. Tradition - Noter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

11 I

Men redan på apostlarnes tid finner man spår till en motsatt
uppfattning af döpelsen, såsom ett oundgängligt villkor och till och med en
orsak till frälsning. Paulus berömmer icke, men klandrar icke heller dem,
som låta döpa sig öfver de döde (i Kor. XV, 29) och hämtar häraf till
och med ett argument till förmån för uppståndelsen. Man trodde sålunda,
att denna ritus var nödvändig, för att man skulle bli delaktig af
uppståndelsen, åtminstone kroppens uppståndelse. Barnabas epistel säger
femtio år senare: XI: »Hans vatten är trofast» och något längre ned:
»Vi nedstiga i vattnet, fulla af synder och fel, och vi stiga upp ur det,
rikt försedda med frukter i vårt hjärta», och Hermas, Vis III, 3: ή ζωή
δμών o’.à δοατος εσώΟ-η, και σωθήσεται. För Justinus var att vara döpt
liktydigt med att vara pånyttfödd, I Ap. 61. Med Tertullianus nåddes
nära på den katolska föreställningen om dopet: De Baptismo, 3.

27. Sid. 91. Rom. VI, 3 — 5: 1 Kor. I, 13: Gal. III, 27; Apostlg.
II, 38; VIII, ]6; X, 48; XIX, 5. Intet spår till annan formel.
Cyprianus hade märkt denna egendomlighet och gaf dess verkliga förklaring.
Epistl. LXXIII, 17 o. 18. Den enkla formeln användes för judarne, hvilka
redan kände fadern och icke behöfde döpas i hans namn. Den
romerska katekesen synes också medgifva förhållandet och förklara det genom
apostlarnes afsikt att gifva större glans åt Jesu Kristi namn och person,
de Baptismo, 15 och 16. De protestantiska exegeterna ha varit mera
räddhågade eller mindre öppenhjärtiga.

28. Sid. 91. 2 Kor. XIII, 13; Clemens Romanus, 1 Kor. 58, 2
Ζή γαρ ό Θεός καΐ ζή i κύριος Ί^σους Χριατός και τό ποεδμα αγιον
•η τε πίστις καί ή έλπίς τώο εκλεκτών.

29. Sid. 92. Se Α. Harnack, art. Apostol. Symbolum, Encycl.
von Herzog u. Hauck, 3:te Aufl., del I, 1896, s. 741 — 755. Densamme:
Dogmengeschichte, del I, 1888. Casfari, Ungedruckte . . . Quellen zur
Gesch. des Taufsymbols., 1866, 1869, 1875 och 1879. Hahn, Biblioth.
der Symbole, 3:te Aufl. 1897. Zezschwitz, System d. Katechetik, 2:te
Aufl. 1875; Swainson, The Nicene and Apostolic Creeds, 1875. M.
Nicolas, Le symbole des ap. Essai hist. 1867. Coquerel, Histoire du credo,
1869. E. Chaponnicre, Art. symbole des ap., i Encycl. des sc. relig.,
del I, 1877.

30. Sid. 92. Gnosticismen har spelat en afgörande roll i den
katolska trons definition. Det är mot den, som de flesta artiklar i
symbolum äro riktade, och i ljuset af denna strid måste de också historiskt
fattas. Guds enhet, försäkran, att fadren också är himmelens och jordens
skapare, äro domen öfver gnosis’ dualism och emanationslära. Karaktären
hos Kristus såsom Guds ende son protesterar mot mångfalden af
medlare. Hans födelse, på en gång af den helige ande och af jungfru Maria,
hans korsfästelse under Pontius Pilatus, hans död, hans begrafning
framhållas för att betona verkligheten af Guds sons förkroppsligande, lidande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:14:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/andrelig/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free