Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 4. Episkopatet - IV. Prästämbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
språkets gamla former. De sade, att det verkliga offret,
som behagar Gud, är syndens offrande, att det erbjudande
han fordrar är hjärtats gåfva, den tacksamma bönen,
kärleken till nästan, lifvets renhet. Sålunda skref Paulus,
den mest spiritualistiska af apostlarne, till de kristna i Rom:
»Frambärer edra kroppar till ett offer, som är lefvande,
heligt och Gud behagligt, eder förnuftiga gudstjänst», d. v. s.
den enda kult, som är logiskt öfverensstämmande med
eder tro.39 Med tillhjälp af sin allegoriska exeges och sin
alexandrinska typologi tog författaren till Hebréerbrefvet
ett steg längre; han återfann i det nya förbundet kultens
beständiga realitet, af hvilken den gamla kulten endast
varit den provisoriska skuggan, öfverstepresten och offret,
templet, altaret och det försonande blodet.40 Delina
metod var icke utan fara. Kultens innehåll var visserligen
nytt, men de gamla formerna bevarades. Uppfattningen
af kulten var i grunden densamma. Då mästarens ande
började verka svagare, då massan af kristna i andra
århundradet kallnade, gled den också af sina hedniska
vanors tyngd tillbaka i det förflutnas hjulspår. Det
kyrkliga intresset å ena och å andra sidan de till namn
och börd kristnes vidskepliga och formalistiska tro, hvilka
sammansvuro sig, sträfvade att förändra de apostoliska
metaforerna till positiva verkligheter, och kyrkan arbetade
på att, på en gång i sin författning och i sin liturgi,
förverkliga denna den levitiska kultens typ, som Gamla
Testamentet erbjöd henne såsom instiftad af Gud själf.
Allt detta framträder klart i historien om nattvardens
måltid, som genom ett framåtskridande, hvilket är lätt
att följa, blir den katolska mässans offer.
Under de första tiderna var det en religiös måltid,
en broderlig fest, liknande de familjemåltider, som judarne
firade på bestämda dagar med böner om välsignelse öfver
det brutna och kringdelade brödet och den gemensamma
kalken, som gick kring laget ur hand i hand.41 Att förtära
samma föda hade till verkan att göra alla dem, som lif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
