Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 4. Episkopatet - V. Den apostoliska successionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
det ganska anmärkningsvärdt, att Clemens Romanus, för att
rättfärdiga dessa biskopars och dessa diakoners
förrättningar, icke nöjer sig med att vädja till en alltför
obestämd apostolisk institution, utan i synnerhet åkallar
Moses och profeternas auktoritet, i det han på ett tämligen
besynnerligt sätt söker visa, att t. ex. Esaias förutsagt
och på förhand förordnat insättandet af biskopar och
diakoner i de olika kristna församlingarna.63 Dylika
företeelser, riktigt uppfattade och närmare studerade, visa
huru konstlad den föreställning var, som man ett
århundrade senare gjorde sig om episkopatets ursprung. Äfven
här dolde dogmen historien för alla blickar.
Det andra momentet i denna evolution representeras
af Ignatii lära om episkopatet. Denna lära skiljer sig
väsentligen från den, som senare skulle segra; den är
mera religiös och högre, men just därigenom också
mindre ägnad att tjäna såsom juridiskt bevis i tidens
konflikter.
Biskop Ignatius är ännu en vanlig lokalbiskop, om
jag vågar säga det, en biskop, hvars uppgift är att
realisera och representera den församlings enhet, hvilken han
förestår. Hans person är den brännpunkt, i hvilken
församlingens inre koncentrerar sig.
I Johannis Uppenbarelse visar sig en ängel med
Asiens sju kyrkor på hufvudet, till hvilka siaren skrifver
i Herrens namn. Det är skyddsängeln, det är hvarje
kyrkas egen genius. Nåväl! Biskop Ignatius är denne
ängel i kött och blod, dädanefter förkroppsligad i det
öfverhufvuds person, hvari hela församlingen
sammanfattades inför världen och inför Gud.04
Ignatius betraktade i sitt sinne en gudomlig typ, en
kyrkans idealtyp, en himmelsk typ, som en gång varit
förverkligad på jorden under Kristi historiska lif. I detta
ögonblick af fulländning fanns i den messianska
församlingen en lefvande medelpunkt: Kristi person; kring denna
kommo därpå apostlarnes kollegium och slutligen i tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
