Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 4. Episkopatet - V. Den apostoliska successionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
148
döma angår, jus solvendi et ligandi, som rigoristerna
förnekade dem, en del af apostolatets mest uttryckliga
tillbehör? Hade icke Kristus gifvit clen åt apostlarne, och
tillkom den icke följaktligen också deras efterträdare,
biskoparne, lika väl som deras hela öfriga arf? Förgäfves
höjde Tertullianus, Hippolytus, Novatianus sina harmsna
protester mot en Zephyrinus, en Callistes eller en
Cornelius’ alltför tillmötesgående praxis; de måste med
ödesdiger nödvändighet gifva vika för konsekvenserna af den
princip, som de under den hetaste striden mot gnostikerna
själfva uppställt.
Sedan gnosis’ lärare besegrats och montanismens
profeter blifvit lysta i bann eller underkufvade, kom
ordningen till martyrerna.
Äfven de betjänade sig af den moraliska auktoritet,
som deras tro, deras lidanden och den prestige, med
hvilken folkets vördnad omgaf dem, beskärde för att inkräkta
på de biskopliga tillbehören, förlåta synderna, åter
upptaga aftällingar i kyrkan, diktera sin vilja för präster och
troende.07 Där fanns ytterligare en gräns, som var
uppställd af den individuella moraliska auktoriteten för
episkopatets officiella monopol. Men äfven denna sista gräns
skulle försvinna.
Hvarje rest af opposition utslocknade omsider i de
strider, som upprörde kyrkan i synnerhet i Rom och
Afrika under första hälften af tredje århundradet och för
hvilken de olika punkterna af den kyrkliga disciplinen
hvar i sin ordning blefvo föremål. Ömsesidiga
bannlysningar förekommo, envisa schismer kvarstodo. Cypriani
lif är uppfylldt af alla dessa svårigheter angående
af-fällingarne (lapsi), kättarnes dop, botgöringen för svåra
synder.
Ännu en gång gaf episkopatet slutligen vika, liksom
inför montanismen, för trycket af massan af de kristne
och uttalade sig för en fördragsam och liberal disciplin
i motsats till de rigoristiska öfverdrifterna hos Novatianus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
