Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 4. Episkopatet - VI. Cypriani teori. Cathedra Petri - Noter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
151
Sådan är emellertid den inre logiken i systemet, att
i samma stund som Cyprianus söker hejda och afsluta
det, nedlägger han i detsamma fröet till en ny utveckling,
som i biskoparnes kropp skall låta detta episkopatets
öfverhufvud, denne biskoparnes biskop framträda, mot hvilken
han söker försvara sig. Cyprianus gifver i själfva verket
denna kropp ett hufvud. Episkopatets enhet har en central
punkt, en härd, från hvilken strålarne utgå. På samma
sätt var det i det apostoliska kollegiet. Visserligen voro
alla apostlarne, hvar för sig, hvad Petrus var.
Privilegierna voro desamma, auktoriteten var lika. Men för att
enheten skall kunna yttra sig, måste den ha en
medelpunkt, från hvilken den utstrålar. Petrus var denna
början till kyrkans enhet, och som hans stol från
begynnelsen fästes vid Rom, är den romerska kyrkan den
förnämsta kyrkan, från hvilken det katolska prästerskapets
enhet utgår. Cyprianus tager visserligen detta den romerska
biskopens primat endast i bemärkelsen af en ren
hederspost och symbol. Det är en primus inter pares. Man
vet, med hvilken kraft han tyglade biskop Stefanus’
anspråk, då denne tillmätte sig rätten att i Petrus’ namn
gifva lagar åt de andra biskoparne och åt hela kyrkan.
Men hvad förmådde väl dessa sena förbehåll? De voro
blotta halmstrån, kastade mot en ström, som ingenting
hädanefter kunde hejda.72
Det gick Tertullianus, Cyprianus och hela kyrkan i
Afrika under denna första tid som det i våra dagar gått
en Montalemberts och en Lacordaires liberala och
ultramontana skola inför dogmen om påfvens personliga
ofelbarhet. Båda ha ryckts bort, trots sitt motstånd, af den
omotståndliga rörelse, de själfva skapat och som de icke
förmådde styra och återhålla.
NOTER. i. Sid. 120. Dessa tre dokument, som skilja sig genom
nästan lika tid från hvarandra, äro: Pauli två bref till korintierna, som
Sabatier. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
