Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 5. Påfvedömet - III. Legenden om den helige Petri stol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
182
plats genom en väsentligen stadigvarande kyrklig syssla.
De gamle författarne säga för den skull aldrig annat än
en enda sak: »Sedan apostlarne Petrus och Paulus
grundat kyrkan i Rom, valde och installerade de hennes första
biskop».35 Först långt senare lät man, för att bättre
sammansmälta episkopatet med apostolatet, Petrus inträda i
raden af biskopar, såsom första länken i den mystiska
kedja, af hvilken länk alla de öfriga länkarne bero.
Man har icke ens under långa århundraden lyckats
komma öfverens om ordningen och namnen på Petrus’
första efterträdare. Ingenting visar bättre den legendariska
karaktären hos alla förteckningar, som upprättats, än de
växlande uppgifterna och de förklaringar, som äro gifna
på dem. Den förteckning, som numer är officiell i den
katolska kyrkan, har blifvit detta icke därför att den är
den tillförlitligaste, utan därför att den kyrkliga
myndigheten ålagt den.30
I belysningen af dessa den historiska kritikens
resultat kan det omsider vara lämpligt att omläsa och studera
det ryktbara stället: »Du är Petrus och på denna klippa
skall jag bygga min kyrka.» (Matt. XVI, 18.) Låtom
oss först anmärka följande intressanta faktum: det har
icke erhållit den mening och dogmatiska räckvidd, som
påfvedömets teologer gifvit det, förrän i tredje seklet, då
Roms biskopar först hade behof af detsamma för att
understödja sina gryende anspråk. Tertullianus, som först
lär oss känna denna af politiken förestafvade exeges,
uppreser sig häftigt mot densamma och förklarar, att
Jesu ord och det privilegium, de innebära, endast afse
Petrus’ person och hans invigande roll i det första
apostoliska lärarekallet. De romerska biskoparne tillämpa det
utan någon rätt på sig själfva och på sitt säte.37 Ännu
friare och ännu mera oberoende af all polemik förklarar
Origenes å sin sida, att Jesu löfte icke gäller Petrus’
person, som något längre fram kallas satan, utan själfva den
tro, för hvilken Petrus vid detta tillfälle varit uttrycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
