Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 5. Påfvedömet - IV. Påfvedömets första uppsving. — Storhet och förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försteget framför alla de andra biskoparne. Den hastiga
omvändelsen af rikets undersåtar höjde dessutom för hvarje
dag deras biskopssäte, som snart skulle ställas i jämbredd
med cæsarernas tron, medan de väntade på att
åtminstone i Västerlandet ersätta densamma.
Denna framgång synes underbar och öfvernaturlig
endast för dem, som äro oförmögna att i tankarne
fasthålla de historiska orsaker, som föranledt densamma. De
romerska biskoparnes karaktär och begåfning, de tvister,
som sönderslita kyrkan och i hvilka de endast ingripa
med fulländad klokhet såsom skiljedomare och domare i
högsta instans, den rad af olycksslag, som gör slut på
det västerländska riket och medför den civila maktens
bortfallande, de barbariska furstarnes tillkomst till
herraväldet, vördnaden hos de nya folk, som af Rom mottaga
civilisationens och trons välgärningar, allt detta har
bidragit till att bilda denna nya makt och förhjälpa en
religiös politik till seger, hvilken inspirerades af en djup
tro och, under så många sekel och så många ödets
vidrigheter, aldrig förnekat sig.
Trots det dunkel, som till hälften insveper dem, kan
man säga, att Roms första biskopar voro framstående
män dels genom sin karaktär, dels genom sitt praktiska
sinne. De tyckas endast efterträda hvarandra i sitt
ämbete för att följa hvarandra i martyrdöden.
Beständigheten hos deras politik är icke mindre beundransvärd än
ståndaktigheten af deras dygder. Också är deras makt
den enda, som icke upphör att växa, medan allt omkring
dem förfaller och upplöses. Det är det enda
attraktionscentrum, som drager till sig mer och mer. Den religiösa
naturen hos denna makt gör, att den icke lider någon
individuell vanmakt, och man kan till och med säga, att
den drager nytta af våldet och de ärelystnas ränker lika
väl som af helgonens dygder. Ty både de ena och de
andra ha allt ifrån början suttit på den romerska stolen.
Bevis härpå är denne Callistus, som det romerska folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
