Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 5. Påfvedömet - IV. Påfvedömets första uppsving. — Storhet och förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanoniserat, men hvars äfventyrliga bana ett annat
helgon, författaren till Philosophoumena, afslöjat.41
Konstantins omvändelse, som tyckes böra öka de
romerska biskoparnes makt, hade en alldeles motsatt
verkan. Då han blef kyrkans beskyddare, räknade han också
på att styra henne. Det blef de kristna kejsarne, icke
påfvarne, som numer bestämde den katolska tron. Då
Konstantin vände sig till biskoparne, antog han ett
biskopligt skick och väsen. Han sade sig vara den
utomstående biskopen, som Gud instiftat liksom de öfriga. I
likhet med sina hedniska företrädare förenade han sålunda
i sin person kejsarens och den suveräne öfversteprästens
rättigheter. Hvarje annan biskop måste försvinna inför
honom. Konstantin sammankallar också mötet i Nicæa,
som han högtidligt öppnar och hvars beslut han gillar
och stadfäster. Hans efterträdare göra sammaledes. Aldrig
har den romerska biskopens roll varit obetydligare eller
hans person varit mera ställd i skuggan.42
Österländingarne hade till grundsats att bestämma
rangen och afmäta auktoriteten hos biskopssätena efter
de städers politiska betydelse, i hvilka de voro
upprättade. I Västerlandet tog man däremot framför allt i
betraktande deras apostoliska ursprung och auktoriteten hos
de apostlar, som inrättat dem. Detta vållade, att man
aldrig kunde komma öfverens. Sedan Konstantinopel
grundats, beslöto koncilierna i Chalcedon och i
Konstantinopel, att biskopen i det nya Rom skulle ha samma
myndighet som biskopen i det gamla, och lämnade den
senare endast ett rent hedersförsteg. Rom protesterade
mot dessa beslut, men Österlandet har alltid upprätthållit
dem. Schismen förbereddes.43
Med rikets delning blef den oundviklig. Kyrkans
enhet hade till sitt mönster enheten af cæsarernas
monarki, som af alla de folk, hvilka böjde sig under dess
lag, gjorde en enda kropp. Men från fjärde seklet
afteckna sig två världar; de skilja sig allt mera genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
