Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 5. Påfvedömet - IV. Påfvedömets första uppsving. — Storhet och förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jurisprudens uppfann man denna rad af till största delen
apokryfiska eller förfalskade handlingar, hvilka tillskrefvos de
gamle påfvarne från Clemens Romanus till Damasus och
som bilda det mest kolossala och på samma gång
plumpaste bedrägeri historiens årsböcker antecknat.
Påfvedömets suveräna ingripande i de katolska församlingarna,
dess högsta anspråk, dess allra senast tillvällade
befogenheter bekräftades och rättfärdigades i dem såsom en
stående doktrin allt ifrån kyrkans begynnelse. Påfvarnes
hela politik under medeltiden inspirerades af dem och
fann i dem ett stöd, som ingen betviflade, en outtömlig
rustkammare och en vördnadsvärd auktoritet, som lät allt
motstånd falla.49 Det skulle bli en sällsam historia, om
man beskrefve alla de förfalskningar, som gjorts i
påfvedömets intresse under hela dess historia. Man
interpolerade autentiska dokument, då man icke tillverkade falska.
De mest berömda kyrkofäders skrifter respekterades
därvid icke mera än konciliernas handlingar. »Man har
aldrig förfalskat och ljugit fräckare än på detta område»,
sade med helig vrede den gamle domprosten Döllinger.50
Låtom oss emellertid afhålla oss från denna harm. De
fromma förfalskarne handlade utan tvifvel med godt
samvete. Aktning för sanningen är en modärn dygd, en frukt
af den historiska kritiken. Våld, list och lögn ha alltid
till någon del ingått i alla dynastiers grundande och triumf.
Hvarför skulle man icke finna dem i påfvedömets?
Äfven i en annan punkt har detta icke utgjort ett
undantag från den för alla mänskliga makter gemensamma
regeln. Alla långvariga dynastier ha slöa eller
skurkaktiga furstar. De sista Merovingerna och de sista
regenterna af huset Valois bära vittne härom i den franska
historien. Påfvedömet har innehafts af män, som ländt
detsamma till skam, liksom af män, som varit dess ära,
har haft att uppvisa ovärdiga medlemmar, lika väl som
storheter. Gregorius VII:s stora pontifikat föregicks af en
tidrymd af mer än ett sekel, som brännmärkts med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
