Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 5. Påfvedömet - VI. Påfvedömets framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 7
som intog Johans utan land tron. Bannlysningens vapen,
som då var allsmäktigt, är numer krossadt. De
romerska åskviggarne ha slocknat och skulle icke mera kunna
föra någon suverän till Canossa.
Problemet blir för hvarje dag allt mera trängande för
påfvedömet. Påfven stannar i Rom, och där är hans
ställning sådan, att han icke längre är kung och icke
kan vara undersåte. Han är en gripande bild af den
belägenhet, i hvilken hans auktoritet allestädes befinner
sig. Den katolska kyrkan står hos alla modärna
nationer inför borgerliga och politiska lagar, hvilka hon icke
kan öppet angripa eller uppriktigt antaga. Hon befinner
sig med ödesdiger nödvändighet ställd mellan att
antingen omfatta dem eller abdikera. Som hon icke kan
besluta sig för någotdera, nödsakas hon foga sig, men under
protest.
På tankens område är hennes sorgliga belägenhet
densamma. Antingen vägrar auktoritetens teologi all
filosofisk diskussion eller ock antager hon densamma. I förra
fallet utesluter hon sig själf från den vädjobana, på
hvilken i våra dagar alla lefvande meningar strida i full
frihet och triumfera, och från denna stund skördar hon från
den modärna vetenskapens sida endast föraktfull glömska.
I senare fallet ser hon sig dömd till att antaga förnuftets
allmänna rättsskipning, och i så fall är hennes dogm, som
beröfvats sin yttre och öfvernaturliga auktoritets karaktär,
endast en lösning bland många andra af de olika problem,
hvilka sysselsätta naturvetenskapen, religionernas historia
och den allmänna filosofin.
Men om den katolska dogmen någonsin utsättes för
den vetenskapliga diskussionens korseld, skall den icke
utgå ur denna, sådan den inträdt i densamma. Det skall
gå den, som det går alla system, äfven de vackraste och
bästa. Den skall framgå ombildad. Det kan vara nog
att säga, att den skall falla, att den redan fallit ur det
öfvernaturligas och absolutas region till de mänskliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
