Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 5. Påfvedömet - VI. Påfvedömets framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2o8
idéernas och tingens växlande lopp. Dess innehåll
skall kunna kvarlefva, men dess form måste ovillkorligen
förnyas.
Sådant är förhållandenas kraft, sådan är historiens
lag. Förgäfves spjärnar påfvedömet mot strömmen; det
är en produkt af den historiska evolutionen och måste i
sin ordning undergå densamma. Förgäfves vädjar det
härifrån till öfvernaturliga befogenheter, till löften om evigt
bestånd. Kritiken behandlar de skrifter, det åkallar, och
upptäcker deras apokryfiska karaktär eller innehållslöshet.
En följd och förlängning af cæsarernas välde, är
påfvedömet icke bättre skyddadt än detta mot den slutliga
upplösningen. Romarne från Augusti tid betviflade icke heller,
att deras herravälde öfver världen skulle räcka i evighet.
De förutsågo hvarken rikets delning eller uppkomsten i
Västerlandet af dessa rivaliserande nationer, hvilka
barbarernas infall framkallade, eller dessa nya krafter, hvilka,
såsom Islam, Asien redan bar på i sitt hemlighetsfulla
sköte. I sin stolthet öfver att vara jordens besegrare,
upprepade de Jupiters orakelspråk, hvilka en medgörlig
mytologi, återspeglingen af deras politiska ärelystnad,
hopat kring deras folks vagga:
His ego nec metas rerum nec tempora pono;
Imperium sine fine dedi . . .*
Är det ett kritiskt sinne tillåtet att sätta mera tro till
den nyaste mytologin, med hvilken påfvedömet omgifver
sitt ursprung? Har dess inrättande genom Kristus och
den apostoliska successionens kedja mera realitet än den
släktledning, medelst hvilken man förband cæsarernas
familj med /Eneas’ blod? Dessa poetiska girlander, som
upphängas framför den maskin, som sätter de mänskliga
angelägenheternas tåg i rörelse, äro visserligen en prydnad
för öga och inbillning, men skola icke kunna ersätta
* »För dem sätter jag hvarken mål för tingen eller tid;
Jag har beskärt ett välde utan slut...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
