Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 5. Påfvedömet - Noter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
224
påfven eljest fördömde den, han hade rätt att tillåta den hos sig själf.
(Se Gieseler, K. G. II, 2:ter Theil, 4:te Aufl., p. 224 och följ.).
Däraf de nästan gudomliga vördnadsbetygelser, som gåfvos påfven:
Alla konungar borde kyssa hans fötter (Gregorius. Dictat. ro). Kejsaren
var pliktig att hålla stigbygeln (officium s’.repæ). Detta är orientaliska
vanor och former för vördnad och hedersbetygelser, hvilka vid denna
tid från Konstantinopel öfvergingo till Rom.
62 Sid. 197. Gregor. Dictat. 7: Qttocl illi soli Paß/v licet pro
temporis ttecessilale novas leges condere. Sexti lib. decretal. I, tit. 2:
Romanus Ponti/ex jura otnnia in scrinio pectoris sui censetur habere, en
formel, som blifvit axiomatisk i det romerska språket. I adertonde
århundradet fanns likväl en påfve, den spirituelle och lärde Benedikt XIV,
som tviflande log häråt. »Om det är sant, sade han, att i mitt brösts
skåp all rätt och all sanning finnas dolda, måste jag erkänna, att jag
aldrig hittat nyckeln till det.» Hase, Handb. der plat. Polemik, 5:e
Aufl. s. 207.
63. Sid. 197. Gregor. Dictat. 23: Quod romanus Pontifex si
canonice fiterit ordinatus, meritis B. Petri efficitur sanctus. Så vill
logiken ha det, men historien talar ett annat språk!
64. Sid. 197. P. Dupuy, Histoire du différand entre le pape
Boni-face VIII et Philippe-le-Bel, roy de France. Paris, 1653, med bevis
hämtade från samlingen af Chartes du Roy.
65. Sid. 197. Det enda ur skriften hämtade och sedermera
oupphörligt upprepade argumentet är Lukas XXII, 32: »Men jag har bedt för
dig, att din tro icke må varda om intet.» Man resonerade och resonerar
ännu på följande sätt: alla Kristi böner äro hörda. Likaså denna.
Olyckligtvis ser man Petrus några timmar senare förneka sin mästare och
därefter i Antiokia (Gal. II) för sin ända till skrymteri gränsande svaghet
förtjäna den stränga förebråelse Paulus gifver honom. Det synes ha
varit egendomligt för Petrus att låta öfverrumpla sig och fela för att
sedermera genom sin ånger försona sina svagheter. Med detta exempel
ser man huru aflägsen vår historiska exeges är från medeltidens.
66. Sid. 197. Thomas ab Aquino utvecklar påfvens attribut på
följande sätt: Summus Pontifex, caput ecclesiæ, cura ecclesiæ universalis,
plenitudo poteslatis, potestas determinandi novum symbolum. Han härleder
påfvens olelbarhet från kyrkans. Det betyder föga hvad påfven moraliskt
taget är. Thomas anför Kaifas’ exempel, som var ond mot sin vilja,
men därför att han var öfverstepräst talade genom Guds ande. Quod
libet IX, art. 16: Summa, sec. sec. quæst, II, art. 2, 10 o. s. v.
Det påfliga systemet har utvecklat sig ända till början af fjortonde
seklet i en helt och hållet juridisk litteratur ända till sina sista
konsekvenser. De båda mest oerhörda arbetena äro de, som skrifvits af
augustinmunken Triumphus, död 1328 (Summa de potestate ecclesiastica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
