Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 2. Bibelns ofelbarhet - IV. Dogmens byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26g
sökte aflägsna denna än genom de mest spetsfundiga
distinktioner, än genom de mest oväntade utvägar.
Polemiken blef långvarig mellan dem, som man
kallade purister, därför att de påstodo, att den bibliska stilen
alltigenom vore oklanderligt korrekt, och dem, som åt
filologin och grammatikan gjorde medgifvanden, hvilka
man icke kunde förvägra dem. Från den ortodoxa
dogmatikens sida afklipptes striden genom detta paradoxa
påstående: »Stilen i den heliga skrift besudlas hvarken af
något grammatikaliskt fel eller af någon barbarism eller
solecism.» Det betänkliga härvid är icke själfva frågan,
men väl det svar, som man nödgades gifva på
densamma.
Man stannade emellertid icke vid att endast förkunna
verbalinspirationen; man måste också gå ända till
bokstäfverna, vokalerna och konsonanterna. Anledningen
härtill var följande.
En lärd hebräist, professor vid den protestantiska
akademien i Saumur, upptäckte och offentliggjorde, att
vokalpunkterna i den mesoretiska skriften äro af
jämförelsevis senare datum än den hebreiska texten, som
först endast bestod af konsonanter. Vokalpunkterna äro
ett verk af judiska rabbiner, hvilka uppfunnit dem för att
fastlägga läsningen af texten vid själfva början af
medeltiden. Förlägenheten blef stor bland anhängarne af den
fulla och stränga inspirationen. Om vokalpunkterna icke
vore inspirerade, blef själfva texten osäker och bibelns
fulländning och auktoritet erhöllo ett svårt slag. De båda
Buxtorf uppbjödo en oerhörd lärdom i den ortodoxa tesens
tjänst för att vederlägga kritikens upptäckt. Häri
lyckades de emellertid ganska illa. Men dogmatiken trädde
ännu en gång emellan för att med våld afgöra ett
litterär-historiskt problem. Det yngsta af reformationens
sym-bola förkunnade vokalpunkternas höga ålder och att den
heliga texten i sin helhet inspirerats, såväl i hvad
vokalerna som konsonanterna angick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
