Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 2. Bibelns ofelbarhet - IV. Dogmens byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
27 3
en yttre materiell auktoritet? Det är häri den
protestantiska skolastikens illusion och svaga punkt ligga.
An mer, andens vittnesbörd i samvetet är af
väsentligen religiös och moralisk art, och man utsträcker det
icke genom missbruk och paralogismer härutöfver till
historiska frågor eller till litteraturen. Då man af det
religiösa intrycket sluter till ett dokuments äkthet eller
till en historias verklighet, är detta som om man af det
moraliska intryck, som Sofokles Kung Oidipus eller
Shake-speares Hamlet gör på oss, ville draga objektiva och
positiva slutsatser om staden Thebes eller konungariket
Danmarks verkliga historia. Storheten hos Abrahams
gestalt eller den psykologiska skönheten i Edens drama
bevisa icke heller mera berättelsernas historicitet i Första
Mosebok än Hektors och Andromakhes rörande afsked
eller Priamos bön vid Akhillevs knän bevisar historiciteten
af Homeros’ Iliad. Detta är saker af ett helt annat slag,
för hvilka saknas allt gemensamt mått, ty i hvarje slag
besvaras frågorna af väsentligen olika argument.
Den kyrkliga teorin fullbordas slutligen och
sammanfattas i uppräknandet af Skriftens egenskaper eller
mystiska dygder (affcctiones scripturæ sacræ), liksom den
katolska dogmen i kyrkans kännetecken eller karaktärer.
Bibelns två förnämsta attribut, till hvilka det är lätt att
hänföra alla de öfriga, äro ofelbarheten, som grundar sin
absoluta auktoritet på lärans faktum, och verksamheten,
d. v. s. den förmåga, bibeln har att skapa och nära det
nya lifvet i själarna. Här är emellertid icke fråga om
att stanna vid en naturlig verkan, sådan som tillhör
hvarje god bok. Hvad våra teologer framhålla är en
öfvernaturlig verkan, som bibeln utöfvar, en verkan, som
icke består i dess moraliska förmåga att öfvertyga eller
undervisa, utan i den skapande förmågan hos den på ett
metafysiskt och reellt sätt i själfva bibeltexten inneboende
anden. Bibeln är andens mystiska förkroppsligande. Ordet
är icke vordet kött allenast; det är vordet skrift; det finnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
