Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 2. Bibelns ofelbarhet - V. Den protestantiska och katolska auktoritetsdogmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
niskorna sin uppenbarelse. Denna gåfva skulle ha varit
onyttig och fåfäng, om den icke kommit hel och odelad till
sin bestämmelseort. Gud borde för den skull draga
försorg om att det himmelska vattnet från frälsningens källa,
som han öppnat, icke rann bort och förlorade sig eller
fördärfvades, då det strömmade i de mänskliga kanaler,
genom hvilka fördelningen af detsamma skulle ske ända
till de sista mänskliga generationerna. Men dessa
nödvändiga kanaler äro den muntliga traditionen och skriften.
Man måste helga och kanonisera såväl den ena som den
andra. Katolikerna hade skyndat att göra detta, och
protestanterna, som icke kunde dölja för sig, att Guds
ord först predikats och fortplantats muntligen, innan det
blef skrifvet, kunde, på samma gång de vidhöllo hvad
skriften innehöll säkrast och bestämdast, icke vägra
kanonisera den muntliga traditionen, åtminstone under dess
första period. Så långt gå båda systemen hand i hand.
Från denna punkt skilja de sig emellertid; det ena
fäster sig vid den kyrkas tradition, under hvilken det
underordnar Skriften; det andra fäster sig vid Skriften,
under hvilken det underordnar traditionen. Men
negationen är icke fullständig eller grundlig på någondera
sidan. Protestanterna samla den gamla kyrkans traditioner
och de ekumeniska kyrkomötenas beslut och försvara dem
— såsom Servets bål bevittnar — med lika stor intolerans
som deras tids katoliker. Dessa förkasta icke heller
Skriften, men påstå endast såsom Bossuet sade till Claude, att
kyrkan förstår och tolkar densamma bättre än några
doktorers eller några troendes individuella mening. Endräkten
är fullständig mellan båda partierna angående underverket,
inspirationen, förkroppsligandet, försoningen, treenigheten,
således angående kristendomens viktigaste dogmer i det
allmänna kristna medvetandets ögon på denna tid.
Hvarför då förvåna sig öfver att stora och ärliga andar, sådana
som Bossuet, Leibnitz och många andra, ansett en
försoning lika möjlig som önskvärd och arbetat på att åstad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
