Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 3. Dogmens fortskridande upplösning - I. Dogmens grundval förflyttad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
mål om datum och författare, då det gäller de bibliska,
nästan alla anonyma böckerna. Vore lösningen af dessa
litteraturhistoriska problem också mycket lättare än de
verkligen äro, huru skulle man i alla fall kunna dölja för
sig, att den historiska kunskapen, till följd af sin natur,
aldrig kommer till absolut visshet, utan endast når en
mer eller mindre hög grad af sannolikhet och probabilitet,
och att följaktligen mellan densamma och den religiösa
tron, som behöfver fullständig visshet, ingen
öfverensstämmelse finnes? Huru skulle under sådana omständigheter
den senare kunna underordna sig den förra? Hvar finnes
försäkran om frälsning, om frälsningen beror af resultatet
af mina kritiska forskningar? Hvad skola de enfaldiga
troende, de okunniga kristna göra, om deras samvetsfrid
beror af spörsmål, som de lärda icke upphöra att diskutera
och som de själfva icke kunna förstå, än mindre besvara?
Lyssnom till Lessing, då han uppreser sig mot dessa
pedantiska villkor, som ålagts de kristnes tro: »Upphören
att på edra spindelväfstrådar hänga vikten af ett evigt
lif af lycksalighet eller plågor. Har den gamla skolastiken
någonsin tillfogat religionen allvarsammare sår än denna
historiska exeges? Det skulle icke vara sant, att en lögn
eller en illusion kunde upptäckas hos de bibliska
skriftställarne! Det skulle icke vara sant, att bland de
tusentals saker, hvilka vi icke ha anledning att betvifla, skulle
kunna finnas några, som äro inbillade eller felaktiga! Och
om denna möjlighet förblir öppen, hvad blir det då af
hela eder slutledning? Hade det icke varit bättre att i
edra arsenaler låta de nya vapen, I hämtat från dem,
sofva? . . . Huru skola för öfrigt ovissa och tillfälliga
förhållanden för oss bli nödvändiga sanningar, så vida de
icke äro uttryck af moraliska eller religiösa sanningar,
hvilka redan finnas i det mänskliga förnuftet? Historien
och metafysiken förbli skilda af en oöfverstiglig klyfta.
I erbjuden mig underverket med Jesu Kristi uppståndelse.
Jag kan visserligen icke vara i tillfälle att vederlägga de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
